Publikationer -> Artikel

Heuristisk utvärdering – en föråldrad metod?

Artikeln beskriver kortfattat vad den heuristiska utvärderingen (en form av expertutvärdering) innebär och beskriver ett antal brister som finns kring metoden. Metodens regler är för generellt beskrivna, dvs att de i alltför stor utsträckning är öppna för tolkning och öppna för subjektiva bedömningar samt att metoden kräver alltför många utvärderare för att bli kostnadseffektiv. En ny metod behöver utvecklas som ger tillräckligt mycket spelrum för subjektiva bedömningar och samtidigt begränsar detta utrymme. Kärnan i den nya metoden måste på något sätt utgå ifrån vad som kännetecknar bra egenskaper i ett gränssnitt och i mer detalj beskriva dessa egenskaper så att de går att använda vid utvärdering. Den nya metoden måste vara fokuserad på design, navigation och interaktion.

Av Santto Tajakka, datapedagog och användbarhetsexpert

© 2004 Projekt Santai & Santto Tajakka

Heuristisk utvärdering

När det gäller inspektioner av användargränssnitt finns det en metod som i ofta nämns i litteratur och det är heuristisk utvärdering (Nielsen, 1994, 2004a). Den heuristiska utvärderingen är en form av expertutvärdering och är en metod som Nielsen och Molich (Nielsen, 1994, 2004a) utvecklade för cirka 15 år sedan. När expertutvärderingar har utförs av ett användargränssnitt så verkar den heuristiska metoden, enligt min mening, varit en av de mest använda av alla metoder. Denna metod har i syfte att finna användbarhetsproblem i ett användargränssnitt så att de kan åtgärdas i en iterativ designprocess. Nielsen (1994) hävdar att denna metod är snabb, lätt och så billig som man själv gör den. Nackdelen med metoden, enligt Nielsen, är att det är svårt för en enda person att finna alla användbarhetsproblem i ett användargränssnitt. Utifrån erfarenhet från flera olika projekt kunde Nielsen konstatera att en ensam utvärderare endast fann 35% av de befintliga användbarhetsproblemen och att det behövdes fem utvärderare för att finna 75% av problemen.

Den heuristiska utvärderingen innehåller 10 generella regler som beskriver vanligt förekommande egenskaper i ett användargränssnitt (Nielsen, 2004b). Utifrån dessa regler gör man en granskning av ett gränssnitt. Dessa regler ska ses som riktlinjer och att andra regler eller principer kan läggas till vid granskningen (Nielsen, 1994). Dessa regler syftar till att ett gränssnitt ska;

   1. ge återkoppling
   2. använda ett språk användaren förstår
   3. ha tydligt markerade utgångar
   4. vara konsekvent
   5. förebygga fel
   5. minimera användarens minnesbörda
   6. använda genvägar
   8. skapa enkel och naturlig dialog
   9. använda tydligt formulerade felmeddelanden
   10. tillhandahålla hjälp och dokumentation

Är heuristisk utvärdering en enkel och billig metod?

Dessa regler som Nielsen beskriver är bra och användbara, men de är för ospecifika och i allt för hög grad öppna för tolkning. Ett exempel på detta är regeln om att ett gränssnitt ska ha en enkel och naturlig dialog. Vad innebär detta konkret? Vad krävs för att en dialog ska blir enkel och naturlig? Alla utvärderare har en personlig uppfattning om hur denna regel ska definieras och tolkas. Vad jag vill komma till är att resultatet av den heuristiska utvärderingen i alltför stor utsträckning baseras på utvärderarens subjektiva bedömningar och erfarenheter samt hur denne anser saker och ting ska vara. Detta leder till att erfarna utvärderare har ett stort försprång gentemot mindre erfarna utvärderare. Den heuristiska metoden ger inte alla samma utgångsläge.

En annan brist med metoden är att det krävs alldeles för många utvärderare för att finna majoriteten av användbarhetsproblemen. Är det rimligt att en metod ska kräva mer än 5 utvärderare för att finna mer än 75% av användbarhetsproblemen i ett gränssnitt? Är det ekonomiskt försvarbart? Finns det ingen bättre metod?

Kärnan i den heuristiska metoden är att man utgår ifrån generellt beskrivna regler som beskriver vanliga egenskaper som finns hos ett gränssnitt. Denna utgångspunkt leder till att det ofta även krävs andra principer, riktlinjer och erfarenheter vid utvärderingen. Vitsen med en metod går förlorad om den inte är till hjälp utan även kräver andra metoder.

En ny metod behövs
För att ta sig ur detta dilemma krävs att en ny metod utvecklas så att den ger tillräckligt mycket spelrum för subjektiva bedömningar och samtidigt begränsar detta utrymme. Är det möjligt att utveckla en ny metod som håller sig inom denna begränsning? Jag anser att det är möjligt att utveckla en sådan metod. Kärnan i metoden måste på något sätt utgå ifrån vad som kännetecknar bra egenskaper i ett gränssnitt och samt att gränssnittet uppfyller god användbarhet. Samtidigt måste den vara tydligt beskriven för att minimera möjligheten för feltolkningar. Vad har ett bra gränssnitt som inte ett dåligt har? Finns det specifika kännetecken som kan tas tillvara för att särskilja de bra från de dåliga gränssnitten?

Utifrån min kunskap och erfarenhet av användbarhet, design och utvärderingar kan jag se att ett fokus måste finnas på tre centrala delar för att ett gränssnitt ska uppnå god användbarhet och bli ett "bra" gränssnitt. Dessa delar är;

Jag är inte den förste att göra en sådan här typ av indelning. Söderström (2001) menar att en sajt kräver tre sorters design. Söderström talar om grafisk design, informationsdesign och interaktionsdesign. Söderström talar uteslutande i sin artikel om att använda denna uppdelning vid skapande av webbsajter. Med grafisk design menar Söderström att det handlar om att se och gilla det man ser på skärmen. Informationsdesign handlar om att hitta det man söker och begripa vart man är och vart en länk för besökaren. Interaktionsdesign handlar om att göra och handla. Van Duyne m fl (2003) beskriver tre liknande delar; informationsarkitektur, navigationsdesign och grafisk design. Med den förstnämnda menas att man ska identifiera, strukturera och presentera grupper av relaterad information på ett logiskt och sammanhängande sätt. Med navigationsdesign menas att man ska designa metoder så att besökaren kan hitta i informationsstrukturen. Slutligen så handlar den grafiska designen om att utveckla den visuella kommunikationen av informationen genom användandet av olika grafiska element.

Både Söderström (2001) och Van Duyne m fl (2003) stannar vid denna indelning och beskriver inte vidare vad som mer specifikt kan ingå och hur man ska använda dessa delar vid utvecklandet av ett gränssnitt eller hur de kan användas vid en utvärdering. Jag går steget längre med min indelning och beskriver mer ingående vad dessa delar kan innehålla för att uppnå målet att skapa och utvärdera ett gränssnitt som är både bra och har god användbarhet.

Design, navigering och interaktion
Vad innebär design, navigering och interaktion? Designen beskriver och visar hur innehållet är strukturerat, grupperat och vilka grafiska element som används och hur de förhåller sig till varandra. Dessa delar bygger upp en helhet. Navigeringen har en central plats i en design eftersom man navigerar igenom ett gränssnitt. Här har utformningen, placeringen och strukturen på navigeringen en viktig plats. En navigering som saknar detta leder till ett gränssnitt som är svår att förstå och hitta i. Interaktionen har också betydelse eftersom systemet och människan kommunicerar genom gränssnittet. I interaktionen är det extra intressant att granska vad som sker då fel eller andra problem uppstår, hur informationen på sidan är utformad, på vilket sätt instruktioner ges och vilken grad användarna har kontroll över interaktionen. Figuren nedan visar vilka delar som ingår och som kan användas både vid utvecklandet och utvärderingen av ett gränssnitt.

I en kommande publicering kommer en mer utförlig beskrivning göras av figuren ovan och presentera en metod som skulle kunna ersätta den heuristiska metoden.

Referenser
Nielsen, J. (1994). Heuristic evaluation. Ur Nielsen, J. & Mack, R. L. (redaktörer). Usability inspection methods. Sidorna 25-62. USA: John Wiley & Sons inc.

Nielsen, J. (2004a). How to conduct a heuristic evaluation. [www-dokument]. Tillgänglig på Internet: http://www.useit.com/papers/heuristic/heuristic_evaluation.html [hämtad 04.11.18].

Nielsen, J. (2004b). Ten Usability Heuristics. [www-dokument]. Tillgänglig på Internet: http://www.useit.com/papers/heuristic/heuristic_list.html [hämtad 04.11.18].

Söderström, J. (2001). En sajt kräver tre sorters design. Tillgänglig på Internet: http://www.kornet.nu/3xdesign.shtml [hämtad 04.11.18].

Van Duyne, D., Landay, J., Hong, J. (2003). The design of sites – patterns, principles, and processes for crafting a customer-centered web experience. USA: Addison-Wesley.

 

Relaterad information

ISO 9241-11, standarden för användbarhet

Användbarhet i ny skepnad

Användarvänlighet - ett begrepp som behövs

D.I.N.-metoden - en beskrivning av en ny utvärderingsmetod

Användbarhet behövs inte längre

 

Sidan uppdaterades senast 2005-06-29.